Oj vad det snurrar.

Min värld snurrar åt alla möjliga håll just nu. Alldeles för fort och alldeles för långsamt på samma gång. Den snurrar ut i okända dimensioner i oupptäckta universum och den snurrar hemma i mitt allt för välbekanta flickrum med alldeles för mycket saker hängandes på väggarna. Känslor jag knappt förstår mig på, känslor jag bara sett på film och som nu har en alldeles för stor del av min vardag än jag är bekväm med.

Kanske är det alkoholen som får det att snurra lite extra. Igår när vi satt i ditt kök alldeles alkoholpirriga i magen och försökte komma på vad fan tjugohundratolv varit för år. Äntligen tagit studenten, förlorat min bästa vän, dansat dansat dansat, fått ovärderliga erfarenheter, fått erfarenheter jag skulle göra allt för att ha sluppit, sett sinnessjukt mycket filmer, alla vänner jag har lärt känna och alla jag har tappat bort på vägen.

Den här bloggen blev ju något av ett magplask, kanske mest på grund av mitt själväckel över att sitta och prata om mig,mig,mig när man varken vet vart man är, vart man varit eller vart man är påväg. Men vem vet, 2012 känns som ett år där vad som helst kan hända. Vi får se hur mycket vi kommer se av varandra.


Ingen kan se det självklara.

Vissa ramlar in i taxis. Själv snubblar man man mest på nattbussen. Fortfarande lite för medveten om mina läppar efter den sista pussen. Pussen från han man inte kommer minnas om en vecka. Pussen som inte betyder någonting alls kommer vi alla snart upptäcka. För allt det är här bara en lek vi leker som rastlösa barn en gråmulen dag. "Du får se min om jag får se din" förklätt i ett skamligt förslag. Klockan är bara barnet säger du och jag kan bara hålla med. Ty tiden har inte rört sig många steg sedan vi i kuddrummet lekte. Och det var det enda jag kunder tänka på när du mig smekte. Förväxta barn är det enda vi kan skryta om att vara, när både du, jag och världspolitiken leker med spadar och ingen kan se det självklara. Det faktum att alla spelar spelet och att de som är med i leken får leken tåla. Alla gör vi vad som väntas av en homo sapiens och jag vill bara vråla. Vi flörtar över en blaskig öl, vi addar på facebook, vi trycker "gilla".
Allt för att våra bekräftelsebehov stilla.

Överleva hösten.

Lediga dagar kan ibland resultera i filmer om att överleva hösten istället för att läsa kurslitteratur. Titta om ni vill.


(Enparantesbara)

(Om ni råkat trilla in hit så måste jag tyvärr meddela att ni ligger lite före i tiden. Den här bloggen är helt nystartat och har inte riktigt vuxit färdigt, och har därför inte blivit kvitt alla barnsjukdomar ännu. Kom gärna tillbaka om någon vecka så ska ni har vi nog utvecklats till tonåring som skriker på vårt samhälle och har känslostormar istället. Puss på dig.)

RSS 2.0