Min värld snurrar åt alla möjliga håll just nu. Alldeles för fort och alldeles för långsamt på samma gång. Den snurrar ut i okända dimensioner i oupptäckta universum och den snurrar hemma i mitt allt för välbekanta flickrum med alldeles för mycket saker hängandes på väggarna. Känslor jag knappt förstår mig på, känslor jag bara sett på film och som nu har en alldeles för stor del av min vardag än jag är bekväm med.

Kanske är det alkoholen som får det att snurra lite extra. Igår när vi satt i ditt kök alldeles alkoholpirriga i magen och försökte komma på vad fan tjugohundratolv varit för år. Äntligen tagit studenten, förlorat min bästa vän, dansat dansat dansat, fått ovärderliga erfarenheter, fått erfarenheter jag skulle göra allt för att ha sluppit, sett sinnessjukt mycket filmer, alla vänner jag har lärt känna och alla jag har tappat bort på vägen.

Den här bloggen blev ju något av ett magplask, kanske mest på grund av mitt själväckel över att sitta och prata om mig,mig,mig när man varken vet vart man är, vart man varit eller vart man är påväg. Men vem vet, 2012 känns som ett år där vad som helst kan hända. Vi får se hur mycket vi kommer se av varandra.