Vissa ramlar in i taxis. Själv snubblar man man mest på nattbussen. Fortfarande lite för medveten om mina läppar efter den sista pussen. Pussen från han man inte kommer minnas om en vecka. Pussen som inte betyder någonting alls kommer vi alla snart upptäcka. För allt det är här bara en lek vi leker som rastlösa barn en gråmulen dag. "Du får se min om jag får se din" förklätt i ett skamligt förslag. Klockan är bara barnet säger du och jag kan bara hålla med. Ty tiden har inte rört sig många steg sedan vi i kuddrummet lekte. Och det var det enda jag kunder tänka på när du mig smekte. Förväxta barn är det enda vi kan skryta om att vara, när både du, jag och världspolitiken leker med spadar och ingen kan se det självklara. Det faktum att alla spelar spelet och att de som är med i leken får leken tåla. Alla gör vi vad som väntas av en homo sapiens och jag vill bara vråla. Vi flörtar över en blaskig öl, vi addar på facebook, vi trycker "gilla".
Allt för att våra bekräftelsebehov stilla.